Dags att gulla med gammeldatorn. Den är förhatlig på alla sätt och vis.
Förutom att det är den enda i hushållet som kan prata med digitalkameran. Skumt.
Den används inte så ofta.
Sen gjorde vi aioli.
Den blev som vanligt besk.
Vad gör vi för fel?!
En gång har den blivit fantastisk. Den första gången. Detta har vi sedan aldrig kunnat återupprepa.
När man gjort aioli får man massa äggvitor över. Synd. Jättesynd.
Sen var det dags för en stärkande kvällspromenad.
Vi blev bekanta med en katt.
H*n hängde med länge och väl.
Det enda som egentligen talade emot den presumtivt nya familjemedlemmen var alla fästingar. Hu.
Sen hände det. Dagen jag väntat på. Dagen då maken begick misstaget att sätta på sig mina s.k. foppatåfflor.
Det har dividerats mycket om dessa ikea-tåfflor, om deras likhet med de förhatliga foppatåfflorna.
DET ÄR INTE FOPPATOFFLOR.
Fast nu känns det plötsligt mycket härligt att maken har på sig just ett par typ foppatåfflor.
Ah.
